Såklart har jag inte missat att det är kladdkakans idag idag (och för er som hade missat det, ni har fortfarande tid att fixa en!). Jag frågade mamman imorse om jag kunde baka en kaka. Det som inte fanns var vaniljsocker så jag gick efter frukost och handlade. Köpte även en chokladkaka som jag ska ge till pappan från Kasia som tack för hjälpen med cyklen, jag fyllde även på mitt förråd med "nånting att äta på kvällen när du är hungrig men inte vågar gå upp och hämta något att äta"/"bra att ha med sig i ryggsäcken för man vet aldrig när man får mat nästa gång". Sen gick jag till parken och satte mig i solen och läste ut min bok. Sen gick jag hem och bakade kladdkakan. Den blev ganska perfekt faktiskt. Lagom kladdig och med en seg kant. Dock så var smaken lite annorlunda pga att ingredienserna är lite annorlunda, men det var ändå så himla gott med kladdkaka och de andra älskade den också. Jag hörde inte riktigt men jag tror att mamman sa att hon kommer bli fet och då syftade hon på att jag måste baka det flera gånger :) så det var ju bra att de gillade det (men jag menar vem gillar inte kladdkaka?) 

På em tittade jag lite på tv med spanska subtitles (intalar mig själv att jag lär mig nånting då) och sen gick jag och hömtade laia. Trots att det var skitkallt så ville hon såklart stanna i parken. Trots att vi "bara" skulle äta mellis så var det lite svårt att få henne därifrån. Men det har seriöst vart skitkallt idag så jag ville verkligen bara in och värma mig. Visst termometern sa 17 grader men det var riktigt kyligt i luften och det har typ blåst storm, med iskalla vindar såklart. 

Sen läste laia och jag lite saga, hon började måla och en tuschpenna läckte så hon var blå på hela händerna och i ansiktet. Och hon vägrade duscha. Så då blev det en liten gråt och skrikstund... Men tillslut lyckades jag övertala henne att duscha och vi lyckades nästan få bort all färg. Sen åt vi middag och gick och la oss. Hon skuttade till sängen för hon ville höra saga. Vi läste färdigt en på spanska och sen ville hon höra en till, men inte den jag föreslog utan en med prinsessor (som egentligen inte är en saga utan en pysselbok) pch hon sa "den här, den är på engelska" okej tänkte jag, lika bra för mig. Och jag läste väl två sidor och sen sov hon :) 

Trots att hon började morgonen med att skrika och gråta lite för att hon inte ville gå upp och inte klä på sig så ville hon ändå läsa saga med mig och sen gå med mig till bussen, trots att båda föräldrarna var hemma. Detta gjorde mig faktiskt lite stolt och väldigt glad (trots att det var kallt och jag hade vart glad över att stanna inne haha) och även att hon var så snäll och glad med mig i parken och hemma på kvällen. Visst hon var arg och ledsen när hon hade färg på händerna och inte ville duscha, men sen lät hon mig ändå ta henne i famnen och trösta henne, trots att det var mig hon var arg på. Och att hon var så glad över att få gå och lägga sig och höra saga. Det har gjort hela den här dagen till en riktigt bra dag och jag tror att jag känner varför jag ville vara au pair. Det är för alla de här stunderna. De små grejerna som barnen gör som gör att man känner sig lycklig och älskad. Som när vi satt i parken och åt mellis och hon lutar sig mot mig och håller om mitt ben. Eller som att hon valde att gå med mig till bussen och inte åka med sina föräldrarna. Som sagt så blir man löjligt glad av så lite och jag hoppas att det här är en förändring i hennes beteende som kommer att hålla i sig. Visst att hon vissa dagar kommer vara på dåligt humör men jag hoppas att hon i fortsättningen kommer att vara gladare och snällare i mitt sällskap.

Så igår tog vi våra cyklar och åkte på en liten cykelutflykt. Kasia fick börja cykla tidigt, hon mötte upp Sophie i la Cala och vi möttes sen i Rincon (jag fick alltså sovmorgon) för att cykla "åt andra hållet", dvs bort från Malaga. Vi cyklade längs med stranden så länge som vi kunde, vilket var typ rincon och byn efter och sen inte mer. Sen blev det väg och sen kunde vi cyklar en pytteliten bit vid stranden och när det inte gick mer så bestämde vi att stanna för lite mellis. 

Sen fortsatte vi och vi bestämde oss för att vårt slutmål fick bli Torre del Mar (där Kasia och jag var förra veckan) då det kändes lagom långt bort (8,6 km från där vi var då). På vägen stannade vi och tog kort på utsikten och även hälsade på några hästar. Sen kom vi äntligen fram. Då tog vi lite fina bilder med våra cyklar och sen hittade vi en restauragn vid stranden. Eftersom vi hade matsäck med oss så åt vi inte lunch utan jag åt en smörgås och sen beställde vi bara nåt att dricka. 

Sen köpte vi glass (såklart) och sen var det dags. Att bada. Vi hade bestämt att vi skulle bada, bara för att kunna säga att "vi har badat i havet i november". Det var ju trots allt ca 18 grader, dock så blåste det väldigt mycket. Men vi gjorde det. Dealen var 5 simtag och Kasia var den enda som inte gjorde det (hon räknade iallfall till 5 när hon doppade sig). Det var såklart skitkallt men faktiskt inte så kallt som jag hade förväntat mig. Men nu kan vi iallafall säga det: "vi har badat i november!"

Efter att ha badat så vände vi för att åka tillbaka. Då hade vi världens motvind... Och det var jobbigt.. Och Kasia cyklade skitfort... Och jag hade ont i rumpan för min sadel var himla obekväm... Men vi tog oss trots vinden framåt. Vi stannade återigen och tog kort på utsikten och sen fick vi stanna en gång för att dricka lite vatten. 

Sen hände det värsta, eller bästa. Det blev ganska kul ändå. Ca 5 km från Rincon så fick Kasia punktering... Så då fick vi börja gå. Som tur var hade vi kommit så långt så vi behövde bara gå en liten bit längs vägen innan vi kunde börja gå längs med stranden. Alltså det var ju såklart jättesynd att hon fick punka och hon skulle ju hela vägen tillbaka till Malaga också, men Sophie och jag (även Kasia) hade väldigt kul åt detta. I börjar var det mer "ååh nej!!!" men sen blev det bara komiskt och vi skrattade så himla mycket åt hela situation och allt annat. Så ja, därifrån fick vi gå vilket gjorde att det tog lite längre tid än vad vi räknat med. Men vi tog oss tillslut hem till mig där vi tänkte att om det inte går att pumpa upp däcket (ihopp om att det bara skulle va fel på ventilen eller nåt och inte riktig punka) så får hon lämna cykeln där och ta bussen hem. Men som tur var så var pappan hemma och när jag frågade honom om en pump så kunde han laga cykeldäck och hade dessutom utrustning hemma. Så han lagade däcket och de kunde cykla vidare hem till sig. 

Måste iallafall säga att trots detta lilla hinder på vägen hem så var det en lyckad utflykt, det är nog värt att jag kommer ha ont i rumpan imorgon (jag cyklade faktiskt runt 4 mil, för Kasia blev det dock 8 mil då hon har 2 mil ungefär till rincon, riktig kämpe. Men så är hon också den av oss som tycker om att cykla).