Som sagt vet ej varför bilderna inte kan vara åt rätt håll men orkar inte bry mig, lättare för er att vänta på huvudet ;) här får ni iallafall en liten blick över hur vacker denna stad var!!   

Så i lördags åkte jag till orkestern, var så hängig så jag åkte efter halva. Men pkte inte hem utan åkte och åt lunch med Kasia och Sophie och sen passade vi på att se lägenheten där sophie bor då hennes familj inte var hemma. Vi bestämde oss också för att göra en utflykt p söndagen. Så på söndag morgon åkte jag med familjen in till Malaga (de skulle göra nåt där så kunde åka med dem) och mötte sophie och kasia på tågstationen och vi tog tåget till Fuengirola. En liten turistort men ganska tråkig. Fanns inte så mycket att se men det var ändå kul att se en annan stad. Dock så var det kul för det finns mycket svenskar i Fuengirola, så vi såg flera skyltar med tex svenska frisörer. 

Vi promenerade längs med stranden till ett gammalt slott med väldigt fin utsikt. På väg tillbaka stannade vi och åt glass och sen tog vi en buss upp till Mijas, en helt vit "liten by" 20 min upp i bergen. Liten och liten, ja den verkade inte så stor och alla gator var smala och husen små osv. Men "byn" har nästan 80 000 invånare så jag vet inte om jag tycker det är så lite direkt haha. Vi började med att äta lunch, dagens meny som var tre rätter och jag åt sallad till förrät, kött och pommes till varmrätt och det kändes som en helt vanlig lunch för första gången på hur länge som helst (saknades bara bearnaisessås)

Sen började vi vandra runt i staden. Stannade på utkiksplatser och tog kort, köpte souvenirer, gick på smala gator, gick in i ett jättegammalt stenkolster, såg åsne taxi som är lite vad staden är känd för (tycker dock mest synd om åsnorna). Vi fikade, alltså vekligen fikade. Vi köpte morotskaka, chokladkaka och nån annan kaka och delade på. Visst det var väl helt okej men fika är inte spaniens starka sida utan de kan hålla sig till glass så bakar jag egen fika nästa gång ;) 

Men alltså ååååååh vad fint det var i Mijas!!! Blev helt kär i alla vita hus utplacerade väldigt tajt upp i berget, smala mysiga gator, mycket växter, utsikten över havet och landet, små mysiga restauranger, fik och affärer. Såå fint!!! Man önskar ju ändå att man bodde i en så vacker stad! 

Efter vår fika tog vi bussen tillbaka till fuengirola där vi gick ner till stranden och satte oss och vilade en stund innan vi tog ett tåg tillbaka till malaga. I malaga gick vi till en pizzeria och delade alla tre på en pizza eftersom alla fortfarande var väldigt mätta efter fikat. Vi tog pizzan med oss och satte oss i en lekställning på stranden och åt. Fick se en superstor måne stiga upp över bergen och för första gången sen jag kom hit såg jag även några stjärnor. När vi gick tillbaka mot bussen så gick vi förbi en båt som hade nån form av uppvisning. Det visade sig vara en svensk segelbåt för nån konfirmationsgrej. Lite kul för när vi gick förbi så tänkte jag att "dem ser väldigt svenska ut" haha. 

Hade verkligen en toppendag i en supermysig stad med mina nya jättefina vänner!

Nästa inlägg kommer bara massa bilder från vår utflykt :) 

Okej så anledningen att jag inte bloggat är för att jag haft två superbra dagar och två sktidagar. Senare idag ska jag göra ett inlägg om helgen, Sophie, Kasia och jag var på utflykt till en sååå mysig stad! Men först ett tråkigare inlägg som ni kanske inte vill läsa men som måste finnas. Igår och morgonen idag har inte vart roliga. Kombinerat med att vara sjuk och förkyld för första gången utan min familj med att ha vart här i snart två månader och börjar förmodligen sakna min familj och vänner väldigt mycket så har Laia betett sig väldigt illa på morgnarna. Igår skrek och grät hon så fort jag väckte henne och samma idag. Jag har provat att bli arg på henne (vilket jag och pappan var i fredags som jag tror är anledning till vaför det är så illa nu) och imrose försäökte jag bara prata lugnt med henne vilket gick till en början men sen blev det precis som igår och flera andra dagar. Och efter en dålig dag igår så kände jag bara att jag orkar inte en morgon till och  jag kunde inte hålla gråten tillbaka den här morgonen. Det kunde jag inte igår heller men då lyckades jag gråta för mig själv och jag gick på promenad med hunden för att samla mig lite. Ska snart göra detsamma. Men just nu lyssnar jag på Brad Paisley (våran bilskiva) och saknar att köra bil och krama min familj. 

Efter att Laia åkt med mamman till skolan så låg jag på min säng och grät lite (låter kanske dumt att bli knäckt av en treåring, men att börja varja dag på detta sätt håller verkligen inte i längden och jag är alltid extra känslig när jag inte mår så bra och såklart blir det inte lättare över att min familj inte är här) ialla fall så trodde jag att jag lugnat mig och gick upp för att äta frukost men när mamman frågade hur det var och vad som var fel så kunde jag såklart inte hålla tårarna tillbaka. Hon sa att Laia är precis likadan mot sin pappa och det vet jag ju, och att hon beter sig illa med sina syskon ockås osv och jag vet ju det med men det känns såklart ändå jobbigt. Men mamman försökte trösta mig och sa att hon förstod att jag har en dipp nu, det är naturligt, inte må bra, sakna sin familj, vara i ett främmade land, hus med ett främmande språk. Men hon sa också att Laia tycker om mig att hon tex vill duscha i mitt badrum osv. Och jag sa att problemet är ju nästan bara på morgnarna, i parken eller när vi leker så är det nästan inga problem (om vi inte börjat dagen skitdåligt då kan det va lite problem) men oftast så är allt bra. Klart hon protesterar när hon måste duscha eller när hon ska ut ur duschen, men som sagt så protesterar hon inte bara med mig. Så frågade mamman vad jag behövde och jag sa "en kram bara" och så fick jag en kram. Min första "mamma" kram på nästan 2 månader. Hon frågade "ni kramas mycket hemma hos dig eller hur?" och ja det gör vi, och hon sa att dem inte är så kramiga (jag har märkt det) men att de skulle försöka för min skull. Sen innan hon gick fick jag en till kram och sen när jag satt och åt frukost så kom även pappan upp och kramade om mig och pratade lite med mig. Kändes bättre efteråt och känns ändå skönt att få haft ett breakdown. Inget man vill ha egentligen och man känner sig så oerhört blottad men samtidigt så tror jag det är bra att man vågar visa sig "svag" eller ledsen för det känns som att man kommer en person mycket närmare då. 

Nu ska jag gå på en promenad och sen (som igår) ska jag vila bort min förkylning och titta på greys anatomy (bestämde mig för att se från säsong 1 då jag bara sett de 3-4 senaste säsongerna). Skriva ett glatt inlägg om min toppenhelg. Sen ska jag hämta Adriana och Lucia och senare Laia och då går vi till parken och leker och allt är bra. Vi brukar leka med Laias klasskompis och hon börjar gilla mig. I början var hon väldigt blyg men nu vill hon leka med mig. Men hon och Laia är så olika. Laia är helt orädd och oförsiktig medan hennes kompis är mer försiktig och lite mammig. Laia är inte kramig och kan inte sitta still och hennes kompis är kramig och igår väcktes tanken "varför ville inte deras familj ha en au pair". Borde inte tänka så men jag har ju pratat med mamma och pappan vid bussen eller i parken, tjejn tycker om mig mycket efter bara att ha lekt i parken och hon har en supersöt lillebror. Men nu är jag inte hos dem utan jag är här och det ska också bli bra. Jag försöker få Laia att bli kramig haha. Och under den processen pågår får jag väl tigga lite kramar av hennes kompis i parken ;) 

Väldigt personlig och tråkigt inlägg och jag vet inte vilka som läser min blogg egentligen men jag vet att jag själv vill kunna gå tillbaka och läsa exakt hur det var och då kan jag inte sitta här varje dag och skriva saker och låtsas att allt är bra utan då måste jag var ärlig och skriva exakt hur jag känner. Vilket för tillfället är såhär.