Var faktiskt inte så trött imorse, och dessutom så slapp jag gå med Laia till bussen då mamman körde henne med bilen. Mamman och pappan jobbade sen hemifrån på förmiddagen och vid lunchtid (i sverige) åkte pappan till flygplatsen för han ska till Rom med jobbet den här veckan.Så återigen en "annorlunda" vecka där bara en av föräldrarna är hemma. Men det ska nog gå bra. 

Idag har jag mest gjort lite praktiska saker. Bytt sängkläder och satt i ett täcke för det börjar bli "kallt" på nätterna här och jag har frusit när jag sover istället för att svettas som jag gjorde i början. Sen städade jag golvet i mitt rum.Sen var jag tvungen att gå tillbaka till berget och biblioteket för att lämna tillbaka boken. Det var inte lika jobbigt idag då jag lämnade cykeln hemma och det var inte 35 grader varmt, men det var fortfarande jobbigt haha. på väg hem stannade jag på en lite större mataffär som ligger nära den mindre mataffären som ligger nära huset ;) och vad hittar jag inte där inne om en liten, liten hylla med lösgodis!! Dessutom så fanns det ganska mycket god choklad att välja mellan så ni behöver kanske inte skicka så mycket choklad från sverige nu utan jag kan köpa där ;) 

Jag ville sätta upp foton på väggen men eftersom det är färg så var pappan rädd att det skulle förstöras så jag fick en spånskiva vilket blev jättebra. Den var helt perfekt storlek för fotona som jag hade med mig och som jag tänkt sätta dem och jag är jättenöjd med resultatet. Nu sitter den på väggen och det är jättefint! Såhär blev den: 

Det enda jag saknar är en bild på Wilma och mig, men den gav jag till henne innan jag åkte så har bett mina föräldrar att skicka en ny till mig (vilket innebär att jag måste byta ut nån bild men det får vi se sen) Är iallafall glad över att det blev så fint. Ladis (städerskan) var nyfiken när jag höll på och hpn tyckte också det blev fint! Och jag fick förklara vilka alla var, hon tyckte lite extra om bilden på mig emma och pappa ( mitten till höger), för att vi ser lite "knasiga" ut ;) 

Sen höll jag på att svälta ihjäl men jag äter "lunch" med tjejerna när jag har hämtat dem från skolan, vilket innebar att idag blev det inte mat förrän halv fyra.... Tur att det var pasta och gott och inte nåt konstigt.. Måste lära äta mer mellanmål på dagen, haha egentligen skulle jag kunna äta lunch själv och med dem också. 

På kvällen ritade vi lite med gatkritor innan det var dags för dusch, mat och läggdags. Mamman hade rep med kören så jag var själv men det gick bra. Imorgon tror jag att jag ska följa med mamman nånstans för att fixa några papper eller nåt. Jag har också ansökt om en språkkurs och csn idag, vet inte hur det blir med allt men vi får väl se. Vet inte om jag sagt det här men lektionerna börjar kl 9 och eftersom jag lämnar Laia 8.30 så hinner jag inte till Malaga i tid så om jag ska ta den kursen som jag tänkt (intensiv kurs på 2 veckor) så kommer jag att komma försent varje dag.. Dessutom så vet jag inte om man kan få csn för 2 veckor så kanske får ångra mig till den kurs som är 4 veckor för det är ganska dyrt så vore ju skönt att spara lite pengar. Men som sag får väl vänta på svar och se vad som händer. 

Ska avrunda här, jag tittar just nu på hawaii five-o och känner hur jag blir tröttare och tröttare, men inte så mycket kvar nu så ska åtegå till tv:n. Jag sitter själv här nere och tittar, tror de andra har gått och lagt sig, och det är ganska skönt att jag har nedervåningen för mig själv. Måste säga ganska lyxigt med eget badrum (stort också), eget rum (en självklarhet dock) men också att jag kan sitta här på kvällen och titta på tv om jag vill och jag får vara ifred (första gången jag gör det dock). Efter middagen brukar jag gå ner och så har jag en stund för mig själv innan sovdags, slipper allt stök och tjafs däruppe och kan slappna av innan jag ska sova. Och nu babblar jag bara på om inget viktigt sååå, hejdå. 

Äntligen var det dags att träffa au pairerna. Vi skulle dock inte ses förrän vid 13.30 så jag hade ganska mycket tid på morgonen. Började med sovmorgon (till 8.30..) och han sen titta lite på en serie då familjen åkte och köpte plantor. Tog bussen till Malaga och när jag satt där så tänkte jag "hur kan man vara så glad över att träffa helt nya människor? Kände samma glädje när jag såg familjen första gången på flygplatsen som när jag såg tjejerna idag. Det visade sig att de var jättesnälla och toppen båda två. Sophie från Tyskland är 18 år och har bara vart här en vecka, hon bor typ i min stad, det är som torshälla till eskilstuna kan man säga. Kasia från Polen är 26 år (hon sa till oss att hon var gammal haha, men hon har vart au pair i Norge förut) och hon bor i Malaga, fast åt andra hållet så att säga. Vi började med att gå upp på en utkiksplats där man såg hela Malaga. Ganska häftigt att se faktiskt, så mycket byggnader! Och jag tycker det är så fint här med havet åt ena hållet och bergen åt andra:) 

(jag vet att det är sämst kvalite på bilderna, borde ha köpt en riktig kamera att ha med mig...) 

Sen gick vi nerför berget vilket typ var jobbigare än att gå upp då jag har massa träningsvärk i låren... Haha, sen gick vi och åt. Hela tiden så pratade vi, om våra nya familjer här, barnen, vad vi gör, vad vi saknar, konstiga saker, språk osv. Det var så skönt att äntligen träffa några i samma sits som mig. Och jag tror att det var därför som vi förstod varandra så bra. Vi upplever samma sak och förstår precis hur det känns osv. Vi bestämde att vi ska träffas varje söndag då vi alla är lediga på helgerna och det kommer nog att vara jättekul. Nästa vecka blir det stranden i Malaga. Förmodligen så kommer jag träffa Sophie lite mer då hon bor mycket närmare mig, men det kommer vara så kul att ha det här varje söndag, något att se fram emot när veckan känns lång och tråkig. 

Sen gick vi mot stranden och köpte glass och satt där en stund innan vi fortsatte att gå. Vi gick längs stranden en ganska lång bit, och eftersom jag hade skoskav från igår så var det liiite jobbigt för mina fötter. Tillslut stannade vi vid en hållplats där min och Sophies buss stannar. Sen tog vi bussen tillbaka, Kasia skulle gå tillbaka vilket måste vara närmare 10 km men hon sa att hon tyckte om att promenera och brukade hajka så det var inga problem. Nu sitter jag på sängen med två feta blåsor på hälarna och vill aldrig ta på mig skor igen typ... 

Sophie, Kasia och jag (charmig bild jag vet).

Alltså är verkligen så glad att det gick så bra idag. Båda två var supertrevliga och lika glada som jag över att det äntligen fanns nån annan au pair att träffa här och jag tror att vi kommer ha kul tillsammans i år (båda stannar till sommaren vilket är bra). Vet inte riktigt vad mer jag ska säga mer än att jag är glad och tacksam över att allt gått så bra den här helgen, med orkestern och med det här och jag tror att nu kommer det bara att kännas bättre och bättre! Kram! 

Så idag var det dags. Jag gick upp i tid och fixade mig och gick sen upp för att äta frukost med pappan och Laia (de stora tjejerna har åkt till sin pappa över helgen och mamman kom hem från reunion med jobbet ikväll). Jag skulle vara på plats vid 10 och vi skulle åka vid halv 10. Halv 10 var jag klar men då hade Laia pyjamas och sen när pappan var klar och bara hon var kvar så ska hon sitta och bajsa i 100 år. Så vi åkte inte förrän 10 i men vi kom fram typ 10 över och det hade inte börjat vilket var bra. Först när jag kom in i lokalen så var det fullt med folk och jag tänkte "shit vad många som ska spela upp, det kommer bli svårt för mig att ta en plats". Men så träffade jag dirigenten/den ansvariga och hon visade mig till konsertmästaren och min plats i första stämman. Efter att ha kindpussat hela stämman (trodde inte att ungdomar också hälsade så men det gör dem tydligen) så fick jag på platsen sitta tredje framifrån. Det enda jag kunde tänka var, det verkar som jag slipper spela upp, vilken tur, det här är nästan för bra för att vara sant. Jag som haft lite ångest för det här och så blir det riktigt bra på en gång. Kändes så skönt och jag blev 100 kg lättare haha. Det var första repet för hösten och vi spelade en låt som ska vara med på en konsert i november (det är 2 konserter i november) låten var inte svår och lite långtråkig på vissa ställen men kändes bra att starta lite lagom. (Nu kommer lite fiolspråk som alla kanske inte förstår, synd för er...) konstigt tyckte jag dock att man ofta gjorde det svårare än vad det var, tex. på flera ställen fungerade det bra att spela i första läget. Men istället så bestämde konsertmästaren )tillsammans med stämman) att man skulle spela i tex. tredje eller fjärde läget. och då skulle hela stämman göra det för att få ett så lika ljud som möjligt. Vanligtvis så brukar man bestämma själv i vilket läge man ska spela men jag vågade ju inte göra tvärtemot alla andra så jag spelade också i det högre läget men jag tycker det känns lite onödigt. 

Repet är varje lördag mellan 10-14 (med paus) så nu kommer jag att ha nåt att göra på lördagar. Visst lördagar är min lediga dag men jag är ju "hemma" och ledig på dagarna varje vecka så det gör inte så mycket att lördagarna blir uppbokade. Det verkar som att de flesta i orkestern är runt 16/17 år, men det finns även några som är typ 12 och de som jag pratade med sa att det fanns några äldre också. Alla verkade dock jättetrevliga och de pratade och tog med mig till en galleria på pausen, drog med mig i samtalet osv. Ställde frågor och var tyckte nog det var ganska coolt att jag kom från Sverige och inte från deras stad liksom. Så förhoppningsvis kan jag få några vänner (kanske några av de som är i min ålder) men jag känner att hellre att jag får några vänner som är lite yngre än mig än att jag hade vart med i den andra symfonin (som kanske skulle vart roligare spelmässigt) och får vänner som är 50+ haha. Jag fick iallafall ett varmt välkommande och blev involverad i gruppchatter på en gång. 

Vanligrvis så betalar medlemmarna en liten avgift varje månad, men en av de ansvariga som pratade med mig sa att med utbyteselever så gör man en kompromiss. Jag kommer på rep och konserter och slipper betala. Funkar bra för mig :) Dessutom så gör dem en resa varje år. Nästa resa är i februari och jag hoppas att jag kan följa med för det vore så kul. Är ju dock inte säkert att det går, måste prata med familjen här och med organisationen. Men jag tycker att det borde gå för jag har läst på agenturens "krav" på hemsidan att en au pair ska ha 1 veckas betald semester av familjen för varje 6 månader som man jobbar hos dem. Jag hade ju tänkt ta min semester runt Emmas födelsedag eller att åka skidor i alperna med min familj, men planen för orkestern är att åka till Kuba, och de vore ju inte helt fel det heller :) 

Efter repet skulle jag ta mig in till Malaga (vi repar inte i centrum) och när jag väl hittade vart jag var på kartan så var det 5 km in till "centrum". Tönkte ta bussen men nästa skulle inte komma förrän om 25 min så jag gick till nästa hållplats. Tror ni inte att jag blir passerad av bussen, såklart. Och med skoskav så fortsatte jag promenera (på en smal gångbana längs en 80 väg och ovanför en motorväg) och vid hållplatsen ser jag att jag kollat fel och att bussen kommer var 13:e minut... kommer in till Malaga och hittar en liten restaurang med indisk och mexikansk mat. Åt nån form av tortillas (tror det hette quedasilla eller nåt) SUPERGOD! Inuti min var det kyckling och ost och sen fick man sallad och sås till. Det var jättegott men jag var sktihungrig (kl var strax efter 15 och jag hade inte ätit sen frukost) så hade kunnat äta 2 till haha. Men gick vidare och letade efter fika, ville inte ha glass utan försökte hitta fika (svårt utomlands jag vet) men så såg jag mcdonalds och tänkte att deras chokladmuffins faktiskt brukar va goda. Det var dem inte här ska jag säga. Och deras wi-fi var dåligt. Gick till bussen, lyckades köpa busskort genom att förklara på spanska (stolt). Gick av bussen alldeles för tidigt för fick panik när den tog en väg som jag inte trodde. (senare blev jag återigen passerad av bussen när jag gick, denna gången med skorna i handen pga skoskav). Efter att bara ha legat på sängen en stund så gjorde jag det sista testet på mitt 12 veckors träningsprogram. Är så nöjd över tiden och även med min instas och resultat efter dessa veckor, men mer om det en annan dag. Nu är jag så trött, mest i kroppen efter att ha setat och gått en hel dag, men också efter en vecka med tidiga morgnar innan man kommit in i det. Såå ska titta på arrow och sen sova tror jag. Imorgon kan jag äntligen sova ut, ska inte träffa au pairerna förrän vid halv 2. Haha måste verkligen sluta skriva nu, undrar hur många som orkar läsa mina romaner till inlägg?? Godnatt!

1 vecka har gått och jag har redan kommit in i rutinen här. Lämnar Laia på bussen, tränar och äter frukost. Sen har jag dagen ledig, vilket inte är så lång tid det går ganska snabbt fram till 14.45 då jag går och hämtar Laia (dessa tider är bara september ut för vid oktober så kommer tiderna bli annorlunda och det är de tiderna som komer att gälla resten av året). Den här veckan har jag mest vart i huset, läst, tittar serier, spelat mycket fiol, tränat, tagit lite promenader osv. Jag vet ju att det inte håller i längden att inte göra nånting men jag tror att det förändras efter nästa vecka. Förhoppningsvis har jag ju som sagt orkester och nya vänner och då kanske man vissa dagar träffar en vän och nån dag så är det ju rep med orkestern. Förmodligen ska jag också ta en språkkurs som är 2 veckor i början på oktober. Men jag läste en au pairs bloggen och hon skrev "jag bor ju liksom på samma ställe som jag jobbar". för mig känns det här knappt som ett jobb ens, men det är det ju. Visst jag tjänar inte mycket pengar men jag gör ju inte heller så mycket. För mig så är det inget annorlund än vad jag har gjort med Wilma. Visst jag gör allt oftare här, varje dag medan jag ibland gjorde si eller så med Wilma. Men grejen är att det inte känns som ett jobb. Mer som att jag är deras storasyster (känns inte som det än men tror att det kommer göra det med tiden) och att jag har lite mer ansvar att ta hand om Laia och göra lite mat till de andra på em. Så som sagt så bor jag ju på jobbet. Och under min lediga tid så är jag fortfarande på jobbet, fast jag bor här nu. Och jag har sagt det förr, när jag är ledig hemma så gör jag ju typ ingenting. Det är ju inte varje dag som man har fullspäckat med planer. Jag vet att det här året ska jag njuta av och uppleva massa nya saker. VIlket jag kommer att göra. Små resor med familjen, kanske nån grej med au pair organisationen. Malaga och nån annan stad i närheten. 

Ibland tänker jag varför vill jag göra ingenting i ett annat land? Men samtidigt så är det ju ett kulturellt utbyte. Jag får ta del av den spanska kulturen via en spansk familj. Visst vardaagen är ju väldigt lik vardagen i sverige med jobb och skola och allt sånt, men det är väl vid högtider och speciella saker som man kommer märka skillnad. 

Vet egentligen inte vad jag ville ha sagt och mina tankar kring detta är lite splittrade så det är inte lätt att försöka skriva ner det och jag förväntar mig inte att ni ska förstå. Men grejen är att jag kommer att komma in i en vardagsrytm här, som förmodligen är lik den jag har hemma, och då tänker jag lite "varför åker jag hit, lämnar min familj,  för att göra samma sak som hemma?" Och det har jag nog inget bra svar på. 

Dagen idag var typ likadan som igår. Jag gick upp med Laia och då åkte de andra precis. Hon är väldigt trött på morgonen (och på kvällarna) och hon gråter/skriker när man ska försöka få upp henne ur sängen, men efter en liten stund går det bra. Det räcker typ med att säga att hon ska få varm choklad till frukost så går allt bättre. Sen gick vi till bussen. Och när jag kom tillbaka så tog jag en löprunda längs stranden, i långbyxor vilket var dumt gjort men ajg tycker det är lite kyligt på morgnarna men tydligen inte när man springer. Det har funkat bra att äta en macka med Laia på morgonen, gå till bussen, köra ett styrkepass när jag kommer tillbaka, duscha snabbt och sen äta en brakfrukost. Men det gick inte så bra att springa på nästan tom mage, så ska jag göra det igen får jag äta mer frukost innan. 

När jag satt och åt min stora frukost så kom posten med paket från Sverige och familjen. Blev först jätteglad (fast jag visste vad det skulle innehålla eftersom jag bett om det) men när jag satt och skulle öppna paketen så blev det bara jobbigt och jag satt för mig själv och grät lite. Extra jobbigt var det att läsa brevet från wilma. Men tur att paketen innehöll choklad så jag kunde tröstäta lite ;) 

Spelade ganska mycket på fm och em eftersom jag har uppspelet imorgon. I torsdags så ångrade jag mig angående låtvalet och tog en svårare och mer passande låt. Grejen är bara att jag inte spelat den låten p mer än 1 år, och då tyckte jag knappt om den. Men nu gick det jättebra och jag tycker den är bra. Den kräver dock mycket styrka/tryck (tänk lite aggresivt) och jag är rädd att när jag väl står där imorgon så kommer jag inte våga spela som när jag spelar själv. Men jag måste för det är nu eller aldrig. Och jag måste tänka att det kommer gå bra och göra bra ifrån mig. Alltså jag är typ inte nervös utan jag känner mig mer tom , typ, tänk om jag inte lyckas vad göra jag då. Får inte tänka så men det är typ bara så jag tänker. Trots att jag har spelat så mcyket så är jag så osäker på min kunskap, visst jag vet att jag är bra men hur bra? Jag tror nog inte tillräckligt på att jag är bra. Låter kanske konstigt för er men jag önskar att jag kunde få det skrivet eller sagt klart och tydligt framför mig hur bra jag är. Jag vet ju att jag klarar av att spela det mesta och att jag lär mig snabbt osv men hur bra är det egentligen? Tvivlar lite på mig själv, 

Liten antydan till solnedgång innan det blev kolsvart. 

Ligger just nu i hängmattan i mina nya fina blommiga löpartights och gosig cerise långärmad träningströja som jag köpte några dagar innan jag åkte hit. Trodde det skulle ta lång tid innan jag kunde använda det pga av värmen, och visst det är väl varmt (20 grader) men det är 10-15 grader kallare än för tre dagar sen så jaa jag tycker det är lite småkyligt. Framförallt på morgonen. Då behöver man faktiskt en långärmad tröja. Nu börjar solen värma så egentligen är det för varmt med långa kläder men jag tycker det är så mysigt så jag har det på mig ändå :)
Imorse var det bara Laia och jag då de andra åkte när vi gick upp. Först var hon trött och ville inte gå upp så jag sa då får du inte varm oboy (som hon älskar) så efter det gick allt toppen. När jag kom tillbaka så tränade jag, duscha och åt frukost, min nya morgonrutin. Får se hur det blir med träningen nästa vecka eftersom jag just nu är på sista veckan. Jag ska ju fortsätta träna med det här programmet men frågan är om jag ska fortsätta med 2 pass om dagen eller nöja mig med ett. Ska tänka lite på det.
Idag är jag själv här. Eller ja, Ladis (städerskan) är ju här varje dag så jag kommer ju aldrig att vara helt själv. Vet inte riktigt vad jag ska hitta på. Finns ju som sagt inte så mycket här i stan. Men jag har planer hela helgen så känns ändå okej att inte göra nåt idag och förmodligen inte imorgon heller. Det är skönt att bara ligga och titta på film eller läsa. Visst lite långtråkigt ibland men som sagt, långtråkigt har man överallt. Och vad gör jag hemma när jag är ledig? Inte så mycket. Känns skönt att jag inte längre har panik över att inte ha nåt att göra här, eller ingen att träffa. På lördag är det som sagt uppspel för orkestern och förhoppningsvis går det bra och då har jag nåt att göra (inte varje dag men ibland) och på söndag ska jag träffa en eller båda au pairerna och förhoppningsvis har jag då två nya vänner och folk att träffa på dagarna. :)

Morgonen idag gick bra. Laia var dock väldigt trött. Men att klä på sig gick lättare än igår, dock så var hon lika seg på att äta upp sin smörgås. Sen pkte vi med pappan till bussen idag med. Men imorgon åker han och tjejerna tidigare så Laia och jag är själva på morgonen, hoppas det går bra! När jag kom tillbaka så tränade jag, duscha och åt frukost. Så kom brevbäraren med paket till mig, jag väntar på paket och brev från familjen men det här var från mormor och morfar så det var överraskande och kul! Innehållet var en bok vilket är bra då jag har en känsla av att jag kommer ha mycket tid att läsa det här året. Sen gjorde jag mig iordning och gick iväg till marknaden som är här varje onsdag. Där köpte jag en liten handväska, perfekt för nycklar, plånbok och mobil. Och vet ni vad jag hittar? Lösgodis!!! Alltså jag blev så löjligt lycklig haha. Det fanns inte direkt så mycket att välja mellan och egentligen inte jättemycket gott, men det fanns ialla fall! Stod och pekade medan de plockade åt mig, dem öste på ordentligt och jag fick säga "no, no, menos!" Haha. Godiset kostade lika mycket som väskan- undrar vad som var mest värt pengarna? ;) 

Sen tog jag strandvägen tillbaka. Satt en stund och tittade på havet och åt lite godis (fick kämpa för att inte äta upp allt på en gång.....) Havet var så fint idag och det var klar sikt så man kunde se hela vägen till Malaga vilket man oftast inte gör. Man såg även resten av viken jättetydligt. Syns inte lika tydligt på bild men det var väldigt fint!

Dock så har det vart kallt idag. Det är fortfarande väldigt blåsigt och det märks i luften att det regnade igår för det är mycket svalare och inte riktigt så pressande varmt. Jag hade en långärmad tröja på mig och nja jag frös väl inte direkt men jag slapp svettas :) så resen av em har jag läst ganska mycket. Lagade lunch till mig och de stora tjejerna, gick sen med Lucia och hunden och hämtade Laia. Stannde en liten stund i lekparken och sen har hon lekt här hemma. Dock så är hon jättetrött och väldigt grinig. Så fort man närmar sig henne eller tilltalar henne så skriker eller börjar hon gråta. Trötta barn = jobbiga barn. 

Och jag själv är trött och har lite huvudvärk så just nu när de har gått iväg på promenad med pappan och hunden så är det så tyst och skönt här. Vi ska väl snart äta och sen ska jag titta på idol och äta mitt lösgodis :) 

Vill ni veta en kul sak? Ja det vill ni. Det har kommit en au pair till min stad!! :D om hon kunde så ska hon föja med när vi träffas på söndag. Så kul att det finns två till här. Inte många men förhoppningsvis kan vi bli bra vänner och ha kul tillsammans. Och så bor hon ju i Rincon, fast en bit åt andra hållet (mot malaga), men ändå! Hoppas det blir bra.

blev en hemmadag idag. Var som sagt väldigt trött hela morgonen, höll på att somna ett tag när jag satte på musik istället för att leta efter språkstudier. Jag hittade iallafall en kurs på Universitetet i Malaga som jag skulle vilja ta. Problemet är att alla kurser börjar 9 och jag lämnar Laia vid bussen 8.25 så jag tror inte att jag hinner in till Malaga till 9, men det kanske går att lösa på nåt sätt. Kursen börjar i början på varje månad och är 2 veckor så nästa kurs börjar ju inte förrän oktober så jag har nog lite tid på mig att bestämma mig innan jag pratar med föräldrarna här. Förutom att leta efter språkkurser så tittade jag lite serier på fm, det har faktiskt inte vart bra väder idag. Det har blåst jättemycket och nu på kvällen så började det regna :) tycker det är mysigt med regn men det är en konstig känsla nu efter 2 veckor med 30 grader, plus att det var fint väder sista veckan i sverige också. Så idag var det helt okej att stanna inne och inte göra nån nytta ;) 

Gick vid 14.30 för att hämta Laia, men bussen kom inte förrän 15.05 och då hann jag få panik att den inte skulle komma, att jag var på fel plats vid fel tid osv. Men bussen kom och vi gick hem och lekte. Pappan sa sen när han kom att de sagt att bussen inte kommer komma tidigare än 15 så då behöver jag inte gå så tidigt imorgon. 

Sen hände nåt skumt, jag fick "skäll" alltså inte skäll men han sa till mig/förklarade hur de brukade göra här. Det är så att jag har mina skor i en hylla i en garderob, men när jag har använt skor/ska använda så låter jag dem stå kvar utanför på golvet. Vilket han tyckte inte jag skulle göra för då ser man dem när man går förbi min dörr och de försöker få barnen att lägga undan sina skor. Men jag tyckte det var så typiskt för jag gör ju alltid det på kvällen och så hade jag just då två par skor framme... Sen sa han till mig att jag måste tvätta mina kläder efter en gång. Jag har ju märkt att de tvättar sina kläder efter att endast ha använt en gång. Och jag förstår ju det är varmt och svettigt här, men jag tycker ändå det är onödigt att tvätta så ofta. Visst har man vart jättesvettig så är det en sak. Men jag tänkte att jag är ju stor nog att veta själv när jag måste tvätta och hur mycket jag har svettats i ett plagg. Dessutom så använder jag inte samma tröja hela dagen. När jag är hemma så har jag en skönare tröja/linne men om jag går ut så byter jag till nåt "finare", samma sak om jag känner mig lite varmt så kan jag byta tröja. Haha jag har inte ens så mycket kläder med mig att jag vill ha hälften av min garderob i tvätten. 

Kanske är en skitsak egentligen. Men jag tycker att jag vet bäst själv när jag måste tvätta mina kläder, men nu känner jag mig typ tvingad till att tvätta hela tiden. (Men det kommer jag inte göra). 

Jaa det var typ det av mest betydelse som hände idag. Om man inte tänker på när jag satt och väntade i 100 år på att potatisen skulle koka och bli klar. Nu ska jag snart lägga Laia då pappan är och hämtar Lucia från basketträning. 

(Förresten jag vet att andra au pairer som bloggar nämer barnen vid första bokstaven. Jag förstår ju att man inte ska skriva ut hela familjen här, coch jag tänkte inte heller nämna namn osv först. Men problemet är att två barn har samma första bokstav så då blev det namnen ändå. Men jag tänker på att inte lägga upp massa bilder för det vet jag att alla föräldrar inte gillar, så om jag lägger upp en bild är det kanske bakifrån eller från sidan. Bara så ni vet att jag respekterar familjens privatliv).