Buenas tardes vänner och diverse folk. 

Den här veckan har gått rktigt fort fast jag inte har gjort något speciellt, faktum är att de två månader som jag vart här nu har gått supersnabbt. Tiden går fort när man har roligt. Några frågar mig hur jag har det här och hur jag mår osv. för er som vill veta;

DET ÄR FÖR JÄVLA BRA HÄR. 

Alltså på riktigt. Jag kunde inte ha fått det bättre. Om man vill bli au pair och har tänkt mycket på det innan (som jag gjort) så kan jag helt ärligt säga att jag lever i den där au pair drömmen som man har när man börjar föreställa sig hur det är.

Jag har en urgullig, snäll, glad social, pratig och rolig 3 årig tjej att ta hand om och det är inga som helst problem att spendera dagarna (morgnar och eftermiddagar) med henne och det är väldigt få dagar som man tittar på klockan och önskar att hon kunde gå och lägga sig så man får lite lugn och ro. Istället önskar jag hon kunde va vaken hela tiden så jag får krama och busa med henne. Har jag förresten sagt att hon älskar kramar lika mycket som jag gör??! 

Jag har också världens bästa värdmamma. Så snäll och trevlig och omtänksam och jag tror hon är väldigt nöjd med mig också. Förra helgen fick vi hem matvaror och just då var inte Marisa inne så jag började packa upp det och när hon kom tillbaka var nästan allt på plats i kyl osv och då blev hon så glad för att jag plockat undan allt och hon sa "hon är fantastisk vår Amanda" och att jag var en sol, haha lite rolig jämförelse kanske men jag blev ändå glad för att hon uppskattade något så litet som att packa upp matvaror. Och jag känner ofta att jag diskar eller städar eller nåt bara för att hon ska slippa göra det och för att underlätta för henne. Hon har även ungefär samma värderingar på att uppfostra barn som jag har (omg låter så mammig men jag tar ju hand om barn så har ju faktiskt en uppfattning) vilket är bra för då blir det ju inga konflikter eller så angående Pilar och hur jag tar hand om henne. Och hon är så bra mot Pilar, nästan aldrig arg och väldigt kärleksfull. Hon respekterar mig och behandlar mig som en jämlik vuxen (i familjen i Malaga kände jag ibland som att jag verkligen var en anställd och att de var mina chefer, ni vet känslan när ens chef kommer in i rummet och man måste plötsligt se upptagen ut för att de inte ska bli arga) och ibland så känns det nästan som att hon är min mamma också. Jag menar, jag bor ju i hennes hus och meningen med au pair är ju lite att man ska agera som en aansvarsfull storasyster. Här känner jag att jag är "mitt sanna jag" i min storasysterroll och nu är jag inte längre bara storasyster för Emma och Wilma, utan även för Pilar. Hon bestmmer inte över mig som en barn men ni förstår kanske vad jag menar ;) Idag bjöd hon med mig på bio med henne och Pilar och förra helgen följde jag med när hon och hennes familj hade återträff med några familjevänner. Och jag är alltid välkommen när de åker till morföräldrarna för att äta mat eller liknande. Det är inte alltid självklart för värdföräldrarna att bjuda med au pairen överallt men Marisa säger alltid att jag är välkommen och det känns verkligen som att hon menar det också. Och jag följer gladeligen med för jag känner mig nästan som en i familjen. 

Sancho, hunden, är väl den enda som jag inte är lika nöjd med haha. Jag är ingen hundmänniska utan tycker mest att de luktar illa.. Sancho är väl inget undantag, speciellt inte då han kommer in i mitt rum och fiser och sen går därifrån. Eller när han börjar slicka sig mellan benen och det inte bara ser och låter otrevligt, det luktar illa också. Och så är hans korta vita hårstrån överallt!! Men förutom det så är han världens snällaste hund, trots sin storlek så är han snäll och lugn. 

Juste jag glömde nämna mormorn. Hon är så snäll mot mig! Ja mot alla andra också men det känns nästan som om jag vore en av hennes egna barn/barnbarn. Jag kan sitta och prata med henne långa stunder utan att det känns jobbigt eller ansträngt. Jag känner mig väldigt välkommen i den här familjen. Både av Pilar och Marisa, men även av mormor, morfar, bror, syster och hennes man. Jaa, allihopa har välkomnat mig med öppna armar och det är jag så tacksam över! 

Jag bor i ett lugnt område men kan ta mig ganska snabbt till centrum och träffa vänner för lunch eller fika. Visst att min bästa vän här just åkt hem, men jag har flera fina vänner kvar och jag är säker på att jag kommer träffa flera. Det finns så mycket möjligheter i en så stor och internationell stad som Madrid och så mycket nytt att se och lära sig. Jag tror dessutom att jag kommer att tycka bättre och bättre om staden ju varmare det blir och när våren och sommaren kommer så tror jag att det blir väldigt fint och livfullt. 

Ett tecken som jag lärt mig märka när jag är lycklig eller olycklig är när jag lyssnar på musik. Det finns en låt av Shawn Mendes som har så himla bra och träffsäker text som man verkligen känner igen sig i. När jag lyssnar på den så vet jag vilket humör jag är på, om jag håller på att börja gråta eller om jag kan lyssna igenom låten utan att tänka extra på den. Nu var det länge sen jag lyssnade på den men ett annat tecken är när jag är ute och går och lyssnar på musik. Här där jag bor nu är det nära till landet (ca ett kvarter bort) och när jag går på promenad där så blir jag alltid så lycklig och börjar sjunga högt. Det låter kanske töntigt men alltså världens bästa känsla att känna sig så glad och obekymrad att man kan gå runt och sjunga högt (när ingen hör förstås ;) ) Jag ska erkänna att i höstas så gick jag på flera promenader med hunden och grät och kände att hunden var den enda som uppskattade min närvaro. Men nu är det slut med det. 

Jag kan även kalla det här för mitt hem. Det känns rätt att efter en dag på stan säga, "nu åker jag hem". Utan att reflektera på ordet hem. I Malaga så kände jag aldrig riktigt att det var ett hem. Jag tänkte alltid "nu ska jag åka tillbaka" eller nåt sånt. Varje gång jag tänkte nu åker jag hem, så ångrade jag mig och funderade på om det verkligen var hem. Men här är det självklart. Det är hem. 

Det här inlägget blev inte direkt vad jag tänkte men jag kände att jag behövde förklara för er hur BRA det är här och hur mycket jag uppskattar att jag äntligen får leva ut min dröm som au pair och bara njuta av tiden som jag har kvar. Jag kunde som sagt inte vara gladare över att ha hamnat i den här underbara familjen och jaa, jag vet inte vad jag ska säga mer. Klart jag saknar er därhemma men nästan inte faktiskt ;) haha. jag tror iallafall att våren kommer gå fort och då är jag hemma hos er igen men just nu har jag fått en ny familj här och det är jag otroligt glad och tacksam över! <3