Okej så bara för att ni ska få veta, jag har det bäst här!! Trivs superbra med Marisa och Pilar och känner mig hemma i lägenheten. Mormorn och morfarn är jättesnälla och jag har träffat fina människor. 

På lördag har jag vart här i en månad men det känns inte som det. Ni vet när det känns som att det gått jättelite tid fast det samtidigt känns som att jag har vart här i evigheter. Så känns det. Det känns bra såklart. När jag pratade med Zara idag och berättade hur det var i Malaga så blev jag nästan chockad själv över att jag stod ut och stannade så länge som jag gjorde. För nu i efterhand när jag fått det så bra så har jag ju märkt att det verkligen inte var bra där. Och jag har också kommit på att det var tur att jag inte tänkte på att det kunnat bli värre, måste säga att det var ganska modigt att byta familj när det var dåligt för du vet ju aldrig om det blir bättre eller sämre. Men jag tänkte inte riktigt så (förrän nu) utan jag ville ju bara uppleva den där au pair drömmen som jag haft så länge. Och nu lever jag bokstavligt talat mitt i den. Så underbart. 

Imorse var jag och Pilar själva hemma men hon var vaken när Marisa gick fast det var ca 40 min innan vi skulle gå upp så då kröp hon upp i min säng och halvsov hos mig den sista stunden. Jag blev så löjligt glad och mitt hjärta svämmade över av kärlek för denna lilla tjej. Och för Wilma. Det kändes nämligen precis som hemma när Wilma brukar krypa upp bredvid mig på morgnarna när hon vaknar tidigt eller på natten när hon haft en mardröm. Och alldeles nyss så somnade Pilar i mitt knä i soffan. Laia (lilltjejen i Malaga för er som glömt) ville inte ens sitta i mitt knä, eller i nån annans för den delen. Det är så stor skillnad på de där två ungarna. Pilar är så kärleksfull och snäll. Hon har gått 3 veckor på dagis och imorse när jag lämnade henne så kom en liten tjej fram och kramade om henne. Och lärarna har skrivit till Marisa och sagt att Pilar är den som uppför sig allra bäst i gruppen. När jag hämtade Laia fick jag höra ibland att hon uppfört sig illa på skolbussen osv. Men allstå Pilar är verkligen det perfekt värdbarnet för mig. Hennes personligheter, hur hon beter sig, vad hon tycker om och även Marisa, hur hon ser på saker, hur saker ska göras osv allt passar mig perfekt och jag är verkligen så glad och tacksam och lättad och allt möjligt för att det äntlgien blivit så bra och jag kunde inte vara lyckligare över att ha hamnat där jag är!!!