På söndag morgon så åt vi hotellfrukost och sen åkte vi till Granada. Målet var såklart slottet Alhambra som är tredje största turistattraktionen i Spanien och jag vet inte "Andalusiens stolthet" eller nåt haha. Nej men det är stort (!) och gammalt och populärt. Man måste boka biljetter och det fanns inga biljetter kvar när vi kollade på lördagen men vi hoppades att vi skulle komma in ändå, vilket vi inte gjorde. Så lite snopna gick vi runt slottet för att få se nånting, vi fick iallafall se väldigt fina höstfärger. Inte på långa vägar som hösten i Sverige men jag blev glad för här har det inte riktigt vart höst och färger på träden så jag blev glad. 

Så vi satte oss på ett cafe i den gamla delen av staden (Alhambra ligger på en kulle på ett berg, så tänk er att nedanför kullen ligger den "gamla" delen av Granada och nedanför berget ligger den "nya" delen av staden) och åt baguetter och drack te och kaffe. Sen spelade vi lite kort också ;) sen knatade vi uppför för att komma till utkiksplatsen San Nicholaus. Därifrån var det väldigt fin utsikt och man kunde se Alhambra och hela staden och bergen osv. Väldigt fint. 

Det var svårt att få bra bilder men fint var det iallafall.

Sen gick vi tillbaka upp till slottet. Då tänkte morfar och jag gå runt slottet åt andra hållet för att se om man kunde se något. Så medan mormor väntade så gick vi. Och vi kom in, Först trodde vi typ att vi bara skulle se en liten liten del men sen insåg vi att man kunde se ganska mycket. Så vi ringde till mormor och jag sprang iväg på toa medan vi väntade på att hon skulle komma dit. Och sen gick vi runt där inne. Vi insåg att vissa delar kunde man endast komma till om man hade biljetter, men jag tror vi var där i nästan 3 timmar och vi kunde faktiskt se väldigt mycket ändå (tror jag, det kanske var hur stort som helst och vi bara såg 1/4 del eller nåt men det tror jag inte). Det var nog mest så att vi inte kom in i de olika husen etc som fanns men ändå, tillslut kom vi ju in och fick se mycket så vi var nöjda över det. Ganska häftigt slott och väldigt stort. 

Sen gick vi mot bilen och skulle stanna och hitta nånstans att äta. Efter 3 ställen på väg ut ur granada och ett jämsides med motorvägen som bara hade baren öppen (vem har inte restaurang öppen en söndagskväll??!) så gav vi upp och fortsatte åka. Tillslut stannade vi i Nerja och åt middag på en tom (förutom oss) italiensk pasta och pizza restaurang. Men jag tyckte det var god mat (och billigt) dock lite stelt att vi var ensamma, det var folk som kom och hämtade mat men ingen som stannade. Men skitsamma. Vi fick mat och sen eftersom klockan inte var så mycet så följde jag med till hotellet och vi spelade ännu mera kort innan de skjutsade hem mig för att sova. 

Idag åkte jag för tredje dagen in till Malaga och träffade Sophie. Vi satte oss på ett cafe och bara pratade osv. Ni kanske tycker att det låter enformigt (det vet jag att pappan gör, fick skjuts av honom då han skulle dit, han frågade "så ni ska till ett cafe och bara sitta där" och jag svarade bara ja. men han sa det liksom på ett töntigt sätt, som att jaha, varför gör ni inget seriöst istället) men jag tycker att det är mysigt. Vem vill inte sitta på ett cafe vaför jag liksom? (Plånboken kanske...) Dessutom har vi så mycket att prata om hela tiden med våra familjer etc så tiden går snabbt också :) Har jag berättat förresten att vi har bokat en weekend till Sevilla???! Nästa helg åker jag, Sophie och Kasia till Sevilla och sover på ett hostel. Det ska verkligen bli jätteroligt och vi alla ser fram emot det massor!! Vi har liksom pratat om att göra nåt sånt här ändå sen början så det ska bli jättekul! Vi har dock inte bestämt om vi ska åka bus eller tåg dit. Vi vill ta tåget för det går tidigare på morgonen och det går snabbare (dock lite dyrare) så vi får mer tid i Sevilla, meeen problemet är att det går kl 7 från malaga och första bussen för mig och sophie till malaga går vid 8 eller nåt. OCh ingen av oss vill fråga våra familjer om skjuts kl 6 en lördagmorgon... Så det lutar åt att det blir buss iaf.. Men skitsamma huvudsaken är att vi kommer iväg och att vi får en kul weekend tillsammans!! :) :) :) :) :)

Nästa vecka är det fiesta (=röd dag) på tisdag och torsdag, vilket innebär för mina "barn" att det bara är skola onsdag och fredag. Och därför åker jag + hela familjen + en vän till Lucia tror jag till "el pueblo" (=byn). Det är en by/liten stad som heter Caniles (kolla på google maps om ni är nyfikna) där mammans mamma och pappa bor. Sen vet jag inte hur många släktingar som kommer vara där men jag hoppas att det inte blir för långtråkigt eller för stelt och jobbigt för min del. Jag gissar ju att på söndagen kommer alla gå till kyrkan då det är advent så då är ju nästan hela söndagen planerad och flyter förmodligen på bra. Men vi får väl se hur det blir de andra dagarna. Vi åker hem på måndag tror jag. Så jag har inte med mig datorn och förmodligen kommer jag inte blogga. Jag hoppas verkligen att det finns wifi för annras kommer mitt internet på mobilen att ta slut sååå fort... Och har inte lust att köpa nytt igen... Men det löser sig säkert! 

Pratade förresten massor med Ladis idag om pappan och mamman och det var så skönt att kunna berätta för henne då hon jobbat hos dem i ca 5 år och hon förstår verkligen hur de är och vad det är jag stör mig på. Hon berättade även lite saker som hänt förut och lite saker som de sagt/gjort. Och ja vi kan väl konstatera att de är lite speciella... tex. så när Ladis tog hand om Laia och hon var här från 8 till 20 så fick hon inte äta maten här utan var tvungen att ta med sig egna matlådor? Hur knäppt? Hahah dessutom så berättade hon för mig att pappan sagt till henne att jag äter mycket hahahahah. Jag tyckte det var skitkul och jag sa till henne (och hon höll med) att nu borde jag börja äta ännu mera hahaha :) Hur som helst så var det så skönt att få berätta för henne och hon försökrade mig om att jag har förbättrat min spanska. Hon sa "i början kunde vi inte prata med varandra för du förstod inte men titta (lyssna) på oss nu, nu kan vi samtala med varandra" vilket är så sant. Visst ibland vet jag inte exakt vad jag ska säga men oftast kan jag förklara eller säga nåt annat så att hon förstår och ibland (ganska ofta tror jag egentligen hehe) så är det inte grammatiskt korrekt men hon förstår mig ändå. Och jag tror helt enkelt att det är så att hon är en person som jag kan prata med hur lätt som helst och vara helt öppen mot, medan pappan (och mamman) är svårare och vi klickar inte lika bra. När jag ska prata med dem så stockar sig allt och min hjärna slutar fungera. Men jag önskar iallafall att de kunde fatta att jag faktiskt kan. Hoppas de tjyvlyssnar nästa gång jag pratar med Ladis ;) för jaa, det tar emot att säga till dem. 

Så nu var det ett tag sen jag skrev på riktigt här. Jag håller fortfarande på och skriver om min vecka med mormor och morfar men kan väl flika in med ett vardagsinlägg. Och vi kan väl börja med vädret för vad är inte mer vardag än det? ;)  När mormor och morfar var här så var det fortfarande fint väder och ganska varmt, sen började det regna och regnade typ hela förra veckan men den här veckan har det vart fint igen. Känns så konstigt att det är första december odag och det är nästan bättre väder än vad det är på en svensk sommardag.. Hur som helst så klagar jag itne, det är bara bra att det inte är så kallt ute. Inne är en annan historia. Inomhus är det oftast svinkallt... Och pappan använder elementen lite som han vill. Och dessutom öppnar han alla fönster ibland för att vädra ut. Men vem tusan vädrar ut på vintern, varje dag, flera timmar???!. Jag kan ju förstå att man har fönstret öppet lite grann men han ställer dem verkligen på vid gavel. Blir lite irriterad på detta. Precis som jag nuförtiden blir irriterad på det mesta han gör. OCh säger. Framför allt till mig. Jag tror att han tror att jag inte försöker förbättra min spanska och att jag inte har blivit bättre alls. Men det är verkligen inte sant. Bara för att jag inte pratar så mycket med honom (vilket beror dels på vad han sagt om detta vilket gör att jag känner värsta pressen att prata med honom och för att jag inte längre klarar av hans personlighet och hans humör och åsikter) så behöver inte det betyda att jag inte pratar alls. Och det betyder verkligen inte att jag inte förstår. Bara det att med vissa personer är det inte så lätt att prata med (framförallt inte på ens tredje språk) och han är en av dem personerna. Ni vet när man är ensamma och 5 minuter känns som 5 dagar.. 

Förutom pappan så är allt bra. Laia och jag börjar ha roligare tillsammans och hon lyssnar bättre på mig. Fortfarande kan hon bete sig illa när båda föräldrarna är hemma men för det mesta går det bra. Så det är jag glad för. Vi brukar gå hem till mormorn till hennes kompis (hon bor precis brevid busshållplatsen) och de äter mellis och leker lite och sen går vi hem. Jag gillar det för jag önskar så mycket att jag var au pair i deras familj istället. För att jag känner att det var en så mycket matchning och ungarna (laias vän har en lillebror)  tycker om mig och jag tror mamman och mormorn också gör det. Men tyvärr så har de ingen au pari då de har mormorn som hjälper till. Och jaa jag vet att det är fel att känna så men så är det. Tur att jag får träffa henne en liten stund varje dag iallfall. 

Nu ska jag alldeles strax gå och hämta Laia. Vi får se om vi går till vännen eller inte. Jag är lite rädd för förra veckan när vi var där (tredje gången) så skickade jag meddelande till mamman som de andra gångerna och hon ssa okej. Men när vi kom hem så fick jag "skäll" av pappan (som var hemma vilket mamman inte var men jag skickade till mamman för att jag gjort det innan) och han tyckte det var sent och kallt och att Laia fryser lätt ute nu osv. INTE SANT. Den som frös va jag och det var inte sent. Och jag tror det var ungefär då som bägaren rann över och jag började ogilla pappan. Detta är ett problem för mig och jag visste inte riktigt hur jag ska hantera det. Nu känns allt dock mycket bättre än för några dagar sedan och jag tror att jag kommer stanna och bara försöka tolerera honom. Det är ju trots allt för barnens skull som jag är här och mest tid spenderar jag ju med Laia. Så fort pappan fatatr att jag är engagerad och vill lära mig så borde det bli lite bättre. Imorse var jag så när på att skälla ut honom om detta och verkligen säga allt som jag tänkt säga. Men det blev inte så. Men jag ska verkligen säga till honom om det inte blir bättre (eller om det blir sämre). För jag vill trots allt inte åka härifrån nu.