Snart står det Eskilstuna på skyltarna och imorgon är det sista dagen på lovet.. Då ska jag ladda upp bilderna jag tagit under veckan så att ni kan ta del av dem, eftersom det inte funkar att lägga upp bilder med appen längre :/
Ja, något intressantare än det här har jag inte, men bilen rullar på och ikväll ska det tittas på Melodifestivalen!

Helt slut ligger jag i soffan och tittar på Bolibompa tillsammans med Wilma. Vi har idag åkt längdskidor och badat i badhuset. Imorgon far vi hem igen, men först blir det ett stop vid kyrkan och gammelmorfar.. <3

Gammelmormor väntar och Ulricehamn närmar sig. Och Bloggplatsen appen har nåt fel så jag kan inte lägga upp några bilder...

Jaa, my och jag sitter och spelar (nördar) barnspel på datorn, kör yoga och ska alldeles strax kika på Grey's anatomy. Myys. Imorgon så åker jag och familjen till gammelmormor nere i Ulricehamn och tillbringar de sista dagarna på lovet där.

För ca 2 år sen (i sjuan) så var jag på kontroll hos skolsyster och då fick jag reda på att jag behövde glasögon. Jag nekade det och var jätteledsen. På sportlovet så gick vi fick och gjorde en synundersökning och vid påsk så fick jag linser. Jag använde 30 st engångslinser på ungefär ett och ett halvt år, de ska ta slut efter typ en månad om man använder de varje dag (som man ska göra). Det var fortfarande ingen som visste om detta (utom min familj och my) förräns nu i våras då jag bestämde mig för att skaffa ett par glasögon. Min kompis råkade då se min mammas sms om att hon hade hämtat dem och jag var ju då tvungen att förklara för henne och mina andra kompisar. Först trodde de. inte på mig, att jag hade haft linser ända sen sjuan men inte sagt något till dem. Mina bästa kompisar. När jag sen förklarade varför jag inte sagt något, att jag mådde så dåligt i mig själv och inte kunde förmå mig själv att säga något, så hoppas jag de trodde på mig. Eller jag vet att de gör det, efter att de nu har sett glasögonen och så.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, men jag antar att jag på nåt sätt ville berätta detta för alla som inte visste (typ alla jag känner). Så ja, nu vet ni detta.

Passar på att blogga lite medans jag väntar på att my ska komma. Igår så kom Norgekusinerna hit, denna gången med feber, så vi får väl se hur det blir, om vi träffar dem i eftermiddag eller inte. På bilden så ser ni ett linne som mamma och jag klickade hem från ellos i helgen. Så nu längtar vi till sol och värme så att det aamanda användas!

När jag vaknade imorse så gick tankarna direkt till Lissie som just nu befinner sig i Vemdalen. Där jag också borde vara. Men nej, jag tackar nr 6 i Vadstena f96/97 för det. Såå himla tacksam att hon sköt mig på lillfingret så det gick av. Tack. Jaja, det går ju ialla fall framåt och jag kan böja på det ganska mycket nu. Men inte hjälper det, när jag ville inte riskera att åka skidor och sen kanske bryta det igen om jag trillade, då frakturen inte är helt läkt än..

Något bra som detta medförde är att jag kan umgås med min fina familj på lovet, bästavän, kusinerna, gammelmormor och lissie ♥

lite vinterbilder från 2011 då vi var i lindvallen och åkte skidor (i år skulle det varit tionde året i rad som vi var där men eftersom jag hade nationella den veckan så blev det inget..)