När jag vaknade imorse så gick tankarna direkt till Lissie som just nu befinner sig i Vemdalen. Där jag också borde vara. Men nej, jag tackar nr 6 i Vadstena f96/97 för det. Såå himla tacksam att hon sköt mig på lillfingret så det gick av. Tack. Jaja, det går ju ialla fall framåt och jag kan böja på det ganska mycket nu. Men inte hjälper det, när jag ville inte riskera att åka skidor och sen kanske bryta det igen om jag trillade, då frakturen inte är helt läkt än..

Något bra som detta medförde är att jag kan umgås med min fina familj på lovet, bästavän, kusinerna, gammelmormor och lissie ♥

lite vinterbilder från 2011 då vi var i lindvallen och åkte skidor (i år skulle det varit tionde året i rad som vi var där men eftersom jag hade nationella den veckan så blev det inget..)